http://www.aftonbladet.se/deba... Läste precis den här debattartikeln i Aftonbladet. Enligt debattören borde mammaledigheten vara en tredjedel av vad den är idag och har man inte råd att vara hemma ett år så får man vackert gå tillbaka till jobbet. Jag kände mig först provocerad även om jag bara varit "riktigt "mammaledig med första barnet och det är snart 15 år sen...Men precis som det påpekas i artikeln så är mammaledigheten/föräldraledigheten en fet jäkla kvinnofälla för många av oss. För även om vi är mer utbildade och tjänar mer kosing än männen så tar vi ut 80 procent av mammapengen. Och sant är också att även dom som inte ens får/vill/kan ha barn får vara med och betala för att vi kvinnor som från barn ska få dricka latte med lön i ett år. Det är ju inte helt fair. I USA får mina kompisar inte en spänn i mammapenning. Inte heller så bra. Men bör det vara så att dom som har råd att vara hemma från casha själva och får vi hjälpa dom som har det sämre? Och dessutom hamnar vi efter i löneligan eftersom vi helt enkelt jobbar för lite och låter våra snubbar slippa ta ansvar. Det enda rätta är att felan lika enligt lag och kanske skära ner lite på föräldrardagarna? Eller är det så att vi så envist kniper oss fast vid vår latteprantes just för att slippa alla krav och få vara hjärnslöa och halvfula ett år? Jag tror på hårt arbete och barn. Men det är en svår kombo. Å andra sidan funkar den i övriga delar av världen utan att morsorna knorrar. Vad tycker ni om debatten??? Kram
