Ni förstår säkert hur absurt det var att stå och skråla på en after ski och sjunga happy birthday när Ossian ringde och berättade vad som hände i fredags, "Hej mamma, det är Ossian. Jag ska bara säga att jag mår bra." Jag fattade ju ingenting. Klart att du mår bra! Varför skulle han inte må bra. Då kom chocken. "Det är en galning som har kört in med en lastbil i Åhléns. Det är nån sorts terrordåd. Hittills är fyra döda". Det var så svårt att ta in. Inte för att jag trodde att det inte skulle kunna hända, men hela grejen blev så surrealistisk. Ja ni fattar. Pjäxdans och terrordåd. Vi la på och jag ringde Dante som precis hade försökt gå ner i tunnelbanan som var avstängd, "Mamma, hur ska jag komma hem?" Fick också veta av Dante att Ilon reda gått hem och pappa ringde och vänner sms:ade. Hela helgen var helt fantastisk, men hela tiden kändes det ju märkligt att mitt Stockholm för alltid är förändrat. På ett sätt är jag glad att jag inte var där när det hände, det gör att jag inte kommer att känna på samma sätt som för dom som var nära då det hände. För mig känns det som att det har hänt någon annanstans. I ett annat land. Men när vi rullade in på t-centralen igår kväll och jag såg alla bilder på instagram från Sergels torg då kom det över mig. Staden som jag älskar så mycket blöder. Nu längtar jag så mycket efter mina barn. Den enda som är hemma är Fransen. Lilla älskade kerub. Nära nära låg vi i natt. Nära nära ligger vi i natt.
