Som jag skrev på instagram och Twitter är jag både upprymd och sårbar efter senaste dagarnas uppsjö av berättelser under hashtaggen #metoo. Gamla jobbiga minnen väcks till liv. Snubbar, gubbar och annat löst folk som tagit sig friheter med min kropp. Blir så jävla ledsen av alla berättelser som poppar upp överallt. Mirjam Bryant som fick sitt huvud dunkat i väggen av en kille som hon vägrade suga av utanför ett disco? Cissi Wallins ångestfyllda berättelse om skammen och ångesten efter att ha anmält en en känd mediaman för våldtäkt. Alla verkar ha varit med om någonting men nästan alla män håller tyst. Musse Hasselwall pratar om det här. Hur man som man inte reflekterar att man går över gränser. Även Manne Forsberg har skrivit om maktmissbruket på sin blogg. Jag är så glad, för mina barns skull, att det här kommer upp till ytan. Att det inte längre ska anses vara en komplimang att någon tycker att man som tjej är sexig eller söt och ställer upp. Fy fan. Så länge som män tycker att det här beteendet är ok så måste vi alla berätta våra historier. Men det är ju lite som en kompis som är känd programledare sa, "Det blir ju alltid så vinklat. Att man är ett offer. Att man är den som får valsa runt i medierna som den våldtagna". Så många historier som inte berättas. Det har alltid varit kvinnornas fel när männen inte hållt händerna och kuken i styr. Det är så väldigt mycket slut med det. Vi behöver inte betala någonting med våra ja. Kommer precis ihåg en kväll på en känd restaurang i centrala Stockholm. Jag och två kompisar var där. Plötsligt kom en flaska skumpa in från "någon". Vi som inte hade så mycket pengar blev ju glada. Tills "gubben" (ägaren till restaurangen) kom fram med en vän och presenterade sig. Efter en stund skulle han gå och böjde sig fram för att kyssa mig??? Han tyckte väl att det var fair sätt att få betalt på...Tror det viktigaste att man som förälder, lärare, chef, bror eller syster visar att det här beteendet inte är okej. Att vi är förebilder. Att papporna lägger sig i och pratar med sina söner. Och om det skulle hända så skuldbelägg inte. Ifrågasätt inte. Finns bara där med öppen famn och tydligheten att anmäla, berätta. Det är det enda sättet att nå jämlikhet. ?❤️