Här hemma går vi in på femte dagen av "tillgänglig mamma och fru 24/7". Boban har gått från varm som en kamin till varm som en kanin. Mathias svettas och dom andra tre får liksom finna sig i att brorsan ylar som en varg på nätterna...fy fan! Alltså förlåt att jag svär men det är ju så jäkla jobbigt och hjärtesnörpigt när små barn är sjuka. Dessutom blir man lurad hela tiden. Frisk, sjuk, frisk, sjuk. Jätteglad, ledsens, arg, busig...När barn är sjuka följer dom liksom ingen kurva. Dom har en egen. Bobo säger "ajaj" och så vet man inte vad det är som gör ont. Kan inte smurffarfar uppfinna en översättningslur? Och idag åker M på golfresa! till Portugal med feber och allt. Själv får jag kalla rysningar när jag tänker på vilken zombie jag redan är - innan han åker. Så vill man vara så där härligt relationsbjussig fast man helst vill skrika, "skit i den där lilla vita bollen och stanna hemma och gå upp inatt för jag pallar inte! Jag lägger honom i garderoben till slut!" Men det gör man inte för man är sjyst och älskar den andre och vill att han ska ha kul och så måste det vara. Annars går allt åt helskotta. Okej? Här är i alla fall 7 tydliga tecken på att man har blivit en vabbzombie! Lägg gärna till egna punkter! Det blir kul. Trötta kramar 1. Efter att ha tittat på sjuhundra klipp av Barbapappa på youtube har du lärt dig franska utantill och klockan 05.20 börjar du på allvar tro att Barbapappafamiljen finns på riktigt och har kommit upp ur jorden som potatisar. 2. Alla vänder sig bort när du kommer nära eftersom du har somnat med bebis på arm utan att borsta tänderna i en vecka. Ingen ringer om Colgatereklamen. 3. Under ett kort ögonblick är du inte skitirriterad på din man som kollade på tv i fem minuter igår och bestämmer dig för att bjuda på en romantisk middag. Det blev lite mycket ketchup på makaronerna... 4. När du skjutsar det friska barnet till skolan hittar du först inte bilen och blir galen och hojtar att "nån har snott bilen", när den friske sonen påpekar att den står "på nästa gata". 5. När bebisen vaknar för femte gången samma natt vill du bara ringa och skrika åt barnmorskan att hon borde ha berättat att det inte kommer att bli annorlunda den här gången. Alla barn blir sjuka och hamnar i trotsåldern. Varför kunde hon inte ha påmint dig? Du glömmer så lätt... 6. Du känner hur all din empati sakta men säkert rinner ur kroppen. När du försöker finna lite egen tid så inser du att det enda vattentäta tricket är att själv spela sjuk. Du överväger det när någon i sängen bredvid hostar upp en makaron. Varför bli sjuk när ändå ingen kan köpa sega råttor till en och mata en med kycklingsoppa. 7. Du tror på allvar att det alltid kommer att vara så här. Sjukstuga. Du nickar lite lojt och hasar vidare med grötdränkta kläder, gula tänder, dum & dummare-leende, Britney-tofs på huvet och inser inte att du redan har förvandlats till en sorglig spillra av ditt gamla jag. Du är är vabbzombie. [caption width="2250" align="alignnone"] Nu är jag expressfrisk och vill leka[/caption] [caption width="2250" align="alignnone"] En vabbzombies bild av en romantisk middag[/caption]
