[caption width="2250" align="alignnone"] Bobans Picassoliv på en pall[/caption] [caption width="2250" align="alignnone"] finaste charktallriken efter skövlingen[/caption] Jag kommer hem från Göteborg. Ossian är hemma. Han hänger med mig på min föreläsning på Kungsholmen. Vi kramas och hinner prata lite. Sen åker han till sin pappa och jag tar en promenad hem ineftermiddagssolen. Börjar nästan gråta av lycka när jag träffar Bobo. Alltså: vilken jävla lycka den här ungen är! Och nu måste mannen få lite cred också. När jag kommer hem har han handlat värsta goda charkuterierna och finvin, "Det är ju datenight". Han är lika trött som jag men har ändå fixat så mysigt. Vi dukar upp i köket och fastnar där. På varsin pall. Jag känner mig som tömd på känslor och uttryck efter flera dagar i känslostormar med föreläsningar och inspelningar med människor som har haft det tungt. Att bara få sitta där och bli matad med räkor och gudomlig ost är sån lisa för själen. Bobo ritar konstverk med sina nya pennor och livet är nära, tacksamt och tryggt. Jag och Bobo somnar kvart över sju!!! Vaknar först kl nio! Haha! Vi har sovit i 13 timmar. Känner mig som en klubbad säl! Happy friday!!!
