Just den här morgonen efter ännu en natt med nattaktiviteter här hemma var det här precis vad jag behövde läsa!!! Lars Lindström skriver så vackert om lyckan att vara med sina barn, hur vi har dom till låns och hur man får kämpa för att behålla närheten när barnen blivit vuxna. Tror också på att umgås nära och mycket. Saknar ungarna jämt, vill vara med under alla detaljer, alla ögonblick. Som det är nu får jag själv fylla på pusselbitarna varannan vecka. Det suger men det är så det är! Att vara tillsammans för barnens skull leder inte ull någonting bra. Pratade med en killkompis igår och han var så ledsen och frustrerad. Åren går och känslorna mellan honom och hans fru är döda, men man ska ju vara så tacksam för friska barn och fin lägenhet och för att man får leva sin dröm, men han håller på att dö inombords! Han vill bara skrika "älska mig! Rör min penis!" Men hon blir bara ledsen och trängd och tycker att dom har det bra ändå. Jag tror inte på äktenskap utan sex eller passion. Jag tycker att man är skyldig att hålla lågan vid liv! Inte är det lätt men det går med god vilja och fantasi och omtänksamhet. Ha en underbar dag!!! Puss http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/for-fysisk-narvaro-med-barnen-finns-ingen-ersattning/
