Så fort det börjar regna eller är lite jobbigt på stan blir man spetälsk. Folk tittar bort. Folk ser inte att hissen till tunnelbaneperrongen inte funkar och man bonkar ner vagnen för snorhal trappa. Ingen ser att man försöker lirka in vagnen genom dörren till affären. Bink bank klirr låter det när folk går in i en. Man ber on ursäkt för att man är i vägen för att alla ska stressa sig förbi sin egen skugga. Men det finns tid vet ni! För ett handtag eller ett leende eller ett lyft med barnvagn. Det är en värld som är på väg mot ensamhet. Hur vore det om vi all stannade upp. Visade lite hyfs? En klapp på axeln? Är inte det så det ska va?
