Jag vet, jag brukar alltid hålla på med min jag-behöver-ingen-egen-tid-rapakalja. Har gärna varit liten så där titta-nerig på dom som hävdat sin rätt till att slippa vara 24/7-pågång för familj, vänner och jobb. Härmed erkänner jag mitt misstag, lägger mig halvplatt i alla fall. Att vara själv och få vara sig själv ibland är att investera i sig själv. Om man ska kön sig trygg i den känslan behövs det någon som tar över som man kan lita på. En jämlik man, en barnvakt etc. Nu har jag investerat i båda och jag ger mig själv egen tid. Som i förrgår när jag och Jenny lämnade pappor och bebisar och småstora ungar vid basecamp och tog skidorna och åkte till andra sidan berget. Solen sken, snön låg där den låg och bergen bara tronade där och tog andan ur oss. Har sällan varit så lycklig! Kram och ha en underbar fredag
