Jag ringer pojkarna för att höra om åskan. -hej mamma det är Dante. Hej älskling! Har det åskat på er i natt? -ja! Vad gör du? Vi är kvar i skärgården. Här åskade det hela... -mmm...va gör Bobo? Va? Jaha. Han ligger här bredvid och myser. -får jag höra honom andas? Håll luren mot hans mun. Ok. Jag håller luren mot munnen. Bobo är tyst. Vi sitter båda och väntar. Jag kittlar och gör grimaser. Bobo jollrar i luren. -åh va han är gullig mamma. Han låter så gulligt. Va gör han nu? Han ligger fortfarande och myser. Lyfter benen upp o ner. -åh vad han är gullig mamma. Jag håller med. -hej då mamma. Nu vill Ilon lyssna på Bobo. Så lyssnar Ilon. Sen Ossian. Sen är pratstunden över. Prins Bobos följe har checkat av läget. Mamman är nedputtad från tronen. Jobbar längst ner i hierarkin. Som ammerska. Det verkar som att jag har fött en kunglighet. Pyss!
