Låt mig först berätta att jag älskar påsken. Jag älskar färgerna, fjädrarna, maten, äggen...det är min typ av tradition. Det här är första gången jag firar påsk utan alla ungarna och det är känslomässig Golgata. Jag tror på miljöombyte när man ska lindra saker och ting. Sagt och gjort: vi beställde en resa till italienska alperna med några av våra bästa vänner. Alla har småbarn, vilket är skönt. Flyget gick som en dröm, sen var det bara bilresan kvar. Bobo bar febrig, Iris hade lite ont i magen. Jag skällde ut Mathias för att biluthyrningsgubben var slö som en solstings hund. Bilbarnstolen fattade ingen hur den skulle sitta. Vi åkte åt fel håll. Vi åkte av fel. Alla grät. Ingen ville sitta i bilbarnstolen. När vi kom fram fick vi byta hotell men sen! Sen kommer vi hem till våra fina vänner som har en lägenhet i Campoluc och då står det värsta goda middagen på bordet och det finns gott vin och kärlek. Plötsligt är det alldeles underbart att reda med barn!
