Idag var den finaste dagen. Jag, mitt ex, Bobo och pojkarna åkte till Gustavsbergsbadet och badade tillsammans. Det för första gången sedan separationen för två och ett halvt år sen som vi gjorde något tillsammans i harmoni och med öppna hjärtan. Det var så jävla fint. Befriande. Även om tiden inte läker alla sår så kan man finnas där för varandra, så att barnen ser att mamma och pappa respekterar och stöttar varandra. Jag var lite nervös, men det blev så himla lyckat. Barnen var glada, så klart skönt att få vara lite hel familj även om allt är annorlunda. Sorgen att det inte gick att hålla ihop tror jag att man alltid bär med sig, även om alla vet att det var rätt beslut. Jag vill inte ändra på något. Mitt nya liv med B och M och pojkarna är ljusare och bättre, men det är klart att man saknar känslan av att någon är lika delaktig i ens barn som man själv är, det är inget konstigt. Det tar mycket energi att vara rättvis alltid, att jämka nytt och gammalt. Efter badet skjutsade jag Dante till fotbollen och ikväll har jag saknat dom så mycket att hjärtat flämtat. Och lilla mamma. Jag saknar dig jämt. Varje dag. Tack för att du gav mig all din kärlek. Jag älskar dig så.
