Så här: Bobsan har ju varit ett enkelt barn på alla sätt. Han har sovit i vår säng, tuttat när han andan fallit på och sovit som en tonåring på mornarna. Sen blir man ju påverkad av att agera napp tio gånger per natt, men på det stora hela är vi två småbarnsföräldrar utan större sömngångarwalk. Men nu. Nu när jag slutade amma och Bobo har börjat på dagis så har han, ska vi säga, blivit lite mer "krävande". Och besatt av småätande. Just nu är vindruvor favoriten. Han är lite som en gullig gris på jakt efter mer mat. Så inatt fick han magknip (tror jag) och hojtade som en tupp mellan 02.30 och 04.30. Jag vet att det inte är särskilt länge och många har det så varje natt, men vi är ju inte vana och M sa efter en timme när han stod och försökte gunga B till sömns och provade en nytt björnbrummar-läte att, "Nu känns jag mig deprimerad". Haha! Tänk om Bobo varit en kolikunge. I morse när vi gick upp kände jag mig som ett vrak. Som tur var ringde Hannah och berättade att Ville vaknar prick sex varje motorn och då kändes det lite bättre. Hade glömt det här med vaknätter...?❤️❤️
