Efter fem ljuvlig dagar i skärgården sitter vi och fikar och väntar på färjan till stan. Maria och Johan har släppt av oss från sin båt och vi sitter loja och gosar med Bobo. Så kommer en kvinna fram som vi lärde känna några dagar tidigare. Hon ser upprörd ut. " Vet ni vad som hände precis?" Vi svarar "nej" eftersom vi precis kommit dit. "Vi trodde att det var en hund som ylade och gick bort till bryggan. När vi kom dit ser vi att en det är en mamma som skriker i chock. En man är nere i vattnet och räddar bevisen som sitter fast i vagnen. Det är full kalabalik. Barnet är helt tyst. Alla skriker." Jag och Mathias kollar på Bobo som ligger i vagnen. Tänker att det händer att man kanske glömt att låsa bromsen någon gång och att det faktiskt kan sluta i katastrof. Varför har ingen uppfunnit automatisk låsning på barnvagnar. Bobo får aldrig mer åka båt utan flytväst. Blir så tagen av historien att jag glömmer alla badkläder som hänger och torkar på träbänken vid sjöbodarna. Om nån behöver badbyxor.
