Okej. Jag ska vara helt ärlig, kanske inte så svårt att räkna ut att det vore kul med en tjej. Alltså en annan sort. Hallå! Det är ju ändå mitt femte barn! Sen är det ju som alla säger: bara barnet är friskt och mår bra spelar det ingen roll vilket kön det blir och Gudars så är det ju, men ja ni hajar ju! Det hade ju varit kul att få köpa EN tyllkjol i sitt liv. Först tänkte jag det som alla säger att "har man fyra av ett är chansen väldigt hög att det blir samma sort igen". Men sen började jag göra research och det stämmer inte! Enligt statistik senaste hundra åren så är det faktiskt så att för kvinnor som föder fem barn är chansen för att få bägge sorter 94 procent. Men å andra sidan har jag aldrig varit särskilt representerad i statistiken... Så var det dags för ultraljudet och det är klart att jag hoppades, men ärligt talat kändes det som att alla runt omkring hoppades ännu mer på en tjej, "Nu är det din tur!" eller "Det ser ut som en tjejmage". Haha! Glöm det! Där inne låg en liten krabat som redan såg ut att sparka fotboll. Barnmorskan skrattade åt hur han låg, "Han ligger ju som att någon ska byta blöja på honom". Och där var den: min femte dingaling. Det gick ju inte att låta bli att skratta. Först blev jag besviken men sen fick jag en fint sms av Hannah "Det är din uppgift i livet att föda fina boys" och då kände jag att så är det nog, haha. Blir däremot ganska förvånad över hur många sk kändisar och vänner uttryckligen berättar hur "glada" och "lättade"dom blev när det blev en flicka. Man ser ofta "it's a girl" på insta inrida färger, men ganska sällan tvärtom. Varför vill så många ha tjejer? Är det för att klädern? För att killar är röjigare?? Jag vet faktist inte, men det gör mig lite ledsen. Jag älskar min pojke! Jag vill bara ha honom! So keep calm! It's a boy!!!!
