Dagarna bara går och jag gör ingenting". Mathias är frustrerad över att sommaren går så fort och på nåt sätt är så kort. Allt som man planerar att göra. Alla man ska hinna träffa. Det är ju nästan lite panikångestkänsla över det hela. Men man behöver ju inte ha hus på Gotland. Eller tusen blommor. Eller gå på konsert. Eller ha gäster hela tiden, även fast det är så härligt att hinna komma in i känslor som trycks undan på vintern. Man skulle kunna hyra ett litet torp i Norrland och ingen hälsade på förutom myggen, haha. Kanske någon som åkt fel. Som man kunde bjuda på saft och hembakad bulle. Det kanske är vår framtida plan? Insåg att vi har varit på ön en månad nu. Eller är det Medelhavet? Luften står still. Havet är ljummet så att man kan ligga i och bada i en timme. Barnen bråkar ovanligt lite (kanske är värmen), jag och M sommartjafsar, men är ett team och är ganska kära. Han tycker att vi socialiserar för mycket, men blir ändå stressad när det bara är vi. I år lever vi efter jämlikhetslistan. Går upp varannan morgon. Handlar varannan gång (typ), tar hand om barn 50/50 (ha lite mer) och försöker göra saker och ting enkelt. Som på min födelsedag. Istället för att stå i köket hela dagen så beställde jag pizzor, bjöd på godis istället för tårta och sänkte ambitionsnivån. Tittar runt omkring och inser att det är som det alltid har varit: tjejerna fixar gott och mysigt, ser till att semestern blir det där lilla extra. Jag orkar inte det längre. Jag vill inte stå med ryggen vänd, jag vill vara med och njuta av festen. På mina villkor. Födelsedagen blev så himla härlig. Många jag älskar kom hit och Malin och Sigge hade med sig ett muxikquiz. Kronis kom med spel. Alla bidrog och Hannah höll världes finaste tal om vår vänskap. Livet är kort, men ganska underbart just nu. Ska sluta nu. Ska ta med mig alla grabbarna in till Sigges och Alex livepodd. Hoppas ni njuter av steksommarvärmen! Lova mig det! kramar från öjn
