Är det bara jag eller är det så att universum har gått bananas? Hela stan är ett geléhallon av känslor! Det är ju vår och vi spricker ur våra skal, tinar upp, undrar vad det var som hände? Hur klarade vi en till vinter i mörker och kyla. Älskar bara ben. Älskar folk som cyklar. Som börjar hångla på offentliga platser. Skrev om det på instagram. Hur jäkla mycket känslor det är just nu. Hur mycket jag saknar min mamma. Hur mycket hon älskade våren. Dom blå kvällarna i trädgården. Kaffet på trappan. Köpte ett rosa läppstift på Åhléns. Samma nyans som mamma alltid hade och som vi klagade på, haha. Vi hade sminkkurser. Försökte få henne att gå från blått och rosa till svart och rött. Skulle inte tro det. Kan inte sova. Bobo vill inte sova. Han har så mycket spring och vår i kroppen. Och känslor. Och tårar. Igår kollade vi på ett program om dinosaurier (hans passion!!!!) och dom gestaltade hur tre dinosaurer kanske drunknade. Herregud vad ledsen han blev. Grät och hulkade, "Nej mamma! Jag vill inte att dom ska drunkna!" Jag försökte med att det bara var på filmen, men sån där mammalögn gick han inte på, haha! 4 år och allt är stort och på riktigt och magiskt. Min lille gullefjuppis! Tacksam och glad samtidigt. Idag spelade jag och Sanna in vårt sjätte avsnitt i Djävulspodden. Kommer i morgon på ACast och handlar om psykisk ohälsa. Vi stressar ihjäl oss i det här landet! Särskilt kvinnor! Vi måste ta hand om oss själva! SOm varandra! Andas! Njuta av det här enda livet! Sen kom storpojkisarna idag och alla var med på frasses och bobos sommarfest på förskolan. Lycka! Sov gott! Kramar i natten!!!
