[youtubeplay id="02h1awsFBs0" size="medium"] Jag älskar barnkläder. Eller så här: jag älskar barnkläder men kanske ännu mer älskar jag att inställningen till barnkläder har förändrats så mycket senaste åren. Kommer ihåg en resa till Gran Canaria när Ilon var två och ett halvt. Det var vinter och istället för sol och bad var det regn och rusk. Vi var tvungna att köpa jäkla fleecekläder till barnen för att dom inte skulle frysa ihjäl. Vi åkte till ett stort shoppingmall och Ilon följde med mig in i skoaffären. Det regnade in på flipflopsen. Det behövdes nya skor. Jag var storsint och sa, -Ilon, du får välja vilka skor du vill i den fina spanska affären! Ilon som älskade skor lyste upp som en liten ficklampa och gick runt bland hyllorna för att sondera terräng. Foppatofflor, nej. Gympadojor. Hade redan. Men så plötsligt uppenbarade sig, i ett liten hörn av affären, dom allra vackraste av skor. Skor som skulle få Askungen att twittra sig grön av avundsjuka: rosa svandunstofflor i rättstorlek. Rosa, fluffig lyx för småfolket. -Dom mamma, dom skorna vill jag ha, sa Ilon och stapplade omkring som den lyckligaste lilla stjärnan i den bruna, spanska skoaffären. Och jag log och applåderade. Och jag förde en inre sagobokskamp med mig själv. ”Var det inte bättre att vi köpte skor som var mer användbara (läs: killiga). Var det inte lite onödigt att köpa skor som han bara kunde ha på bal? (läs: inte kunde ha på dagis). Var det inte att låta divan i honom löpa linan lite väl långt ut? Vi gick därifrån utan svandunsskorna i rosa fluff. Kommer inte ihåg hur jag fick honom på sämre tankar (förmodligen med löfte om en tre meter hög glass). Så fort jag tänker på det blir jag kallsvettig. Ilon som var så tvärsäker på sin smak och så entusiastisk. Sedan dess har jag fått fler barn och dom får alla sätta på sig precis vad dom vill (förutom på morfars 70-årsfest och på skolavslutningar). Blir så glad av att ungarna i Åhléns-filmen är helt på det klara med hur dom vill ha det: på sitt sätt och ingen annans. Kläder är att visa att det här är jag och det här trivs jag i. Att gå omkring i kläder man gillar är att trivas i sig själv. Tolvåringen och jag byter kläder (han har snott mina nya supersnygga rosa och lila tigersneakers). Åttaåringen älskar prickigt och lila. Tioåringen bär stråhatt och mjukisbyxor (det får inte sitta hårt) och nästa gång jag ser ett par rosa, fluffiga svandunstofflor i storlek 39 slår jag till. Nu har vi nästan samma storlek allihopa, så då kan vi bytlåna av varann och jag kan äntligen sona mitt brott…
