I morse insåg vi att en bomb slagit ner i vårt hem och att någon var tvungen att röja. Vi tittade oss omkring och den enda person (läs bebis) som var där hemma förutom oss var Bobo. Som verkade helt ointresserad. Bara det att jag kände för att göra helt andra grejer än att leta fram såpan. Som att äta hallon. Läsa inredningsmagasinen. Ta en dusch. Äta av godisblomman som Bobo fick i present i söndags. Plötsligt hörde jag Mathias röst inifrån badrummet (han rensade rören). "Du är fantastisk på många sätt älskling, men du måste vara världens sämsta städerska." Må så vara. Men någon måste ju vara det också. Sen dess har vi varit på möte på banken (inte poppis tyckte Bobo), ammat cirka 17 gånger, köpt presenter till killarna som har sommarlov i morgon och handlat grillmat tills ikväll när Anja och Marcus kommer på middag. Det är ju världens härligaste kväll!
