Alla som har bebis vet hur festligt det är att sitta sex timmar i bil. I mörker. När vi äntligen kom fram till Sälen var det kolsvart och Bobo var så lättad att han skrattade i två timmar åt ingenting. Han var så glad att slippa sitta som en kålmask i barnstolen. Idag har vi varit lite så där äckligt kära. Gått hand i hand i fina mössor. Ätit lunch i backen. Bastat och badat med vår bebis. Ätit godaste maten, chipsen, chokladen...pratat om livet, gjort upp roliga planer med världens underbaraste svärföräldrar och kollat Homeland. Nu återstår bara två problem efter sen här nästan perfekta dagen. Bobo vill ha tomtevaka och mina tre återstående tomte-nissar är med sin pappa i Stockholm. Jag har gråtit varje dag senaste veckan för att det här är först julen utan dom. Det gör ont. Nästan outhärdligt. Jag har lagt upp en strategi inför i morgon. Upp tidigt. Åka slalom, snabbt så jag blir trött. Sen om det finns något eller någon Gud: hjälp mig, ge mig styrka i morgon! Snälla? Sov gott hoppas ni inte stressar ihjäl er. Har precis tryckt i mig en skinkmacka värd Karelin. Känns som att skinkkvoten fylldes direkt. Puss i natten
