Hej hopp! Skulle skriva en lång dräpa om hur otacksamma mina barn är. Och min man. Här står man och lagar mat i en timme och blåbärspaj. Och när man är klar så är nån lite bakis från 40-årsfesten. Nån mår lite illa. Nån vill ha maten OCH Billys??? pizza. Klart man säger saker som "nu säger jag upp mig som er kock" och sånt där annat barnsligt om barnen i fattiga länder. Jo men visst. Lite lagom sur sitter man där och smiter åt munnen snipigt. Plötsligt vaknar man upp ur sitt martyrskap av det välkända ljudet av en jättekräks. "Bruuuha". Och sen: bilden av en vägg ett golv ett barn dränkt i spya. Lagom till kaffet. Och blåbärstårtan. Sen var det mannens tur. Efter en natt fylld med spring på toa och skurhink sitter jag och tittar på min klänning inför kvällens Elle-gala design. Socialrealism. Familjeliv. Vabruari. Vad gör ni? Med vänlig hälsning, Askungen
