Så här: alla mina barn har älskat att bada. Dante kunde simma innan han gick, ungefär. Vet inte riktigt om Simborgarförbundet hade godkänt ungarna fisksprattelstil, men jag känner mig trygg. Nu har jag fått ett nytt grodyngel. Han är lite mer försiktig. Vill stegvis vänja sig vid att bli blöt. Kanske skulle man kunna jämföra honom lite mer med en badpadda än en anka? Kanske beror det på att vi inte har något badkar i vår lägenhet (bittra öde) eller så är han mer av en plaskare än en crawlare. I vår förra lägenhet hade vi ett stort badkar. Med bubblor. Ett sånt badkar som man hittar i amerikanska hollywoodvillor. Jag älskade det badkaret. Barnen älskade det ännu mer. Fisk fiskfjäll mellan tårna och skum i ögonen. Att ha dusch ställer lite mer krav på fantasin och leksakerna. Bobo brukar sitta i sin lilla balja och plaska. Först lite försiktigt. Sedan hej vilt. Nu börjar han ställa mer krav. Vill hälla vatten ur skopa. Tittar och skrattar åt den lilla apan som simmar runt. Nu har vi nya spännande leksaker som går lika bra att leka med på torra land. I morse övade vi på metteknik inför kvällens superbad. Vi har även småpratat med sjöstjärnor, färggranna pippifåglar och en liten röd sköldpadda. Nu fattas bara badskummet och en fisk som vill prata om hur det är där nere i det stora blå! //
