Har haft en alldeles underbar liten helg med M. Han lyssnade tydligen min kritik om att jag "inte har tyckt att det varit särskilt upphetsande att äta romantisk middag med honom och hans Iphone i fyra månader". Så där är det. Någon blir passionerat intresserad av sitt jobb. Vi har haft en lampa medllan oss i sängen, vid matbordet, i bilen...Det är då man inser vad att älska någon i nöd och lust och stress innebär. Att finnas där, spåna, täcka upp, inte försöka kasta grejer när den andra är i en helt annan värld som du inte har tillgång till. Tror att det var därför som det tog slut med mitt ex. Vi slutade älska varandra i nöd och lust och stress. Den lilla tid som fanns över efter vabb, jobb, hushållsgöra ville man ha själv. Maktkamp. Bitterhet. Älska i nöd blev det enda man kunde. Jag tänker ofta på det när jag vill kasta en köttbulle i huvudet på Mathias. Räkna till tio. Försök att se det från hans point of wiev. I en respektfull relation vet man att det man ger när man inte orkar kommer igen. När man själv har rullgardinen nere. Den här helgen var en sån helg. M överraskade med hotell och middag på våra vänners fina ställe på Lidingö, Pier16. Johan och Christina kom och åt middag med oss. Jag fick sova ut och hann med en biopremiär med barnen. Världens bästa helg avslutades med en bajsfläck på tröjan. Det svänger fort i livet med små bajsmaskiner. Nu är jag hos Sanna, äter hälsosam soppa, skriver på vår bok som kommer ut i maj. Bobo är med. Han badar. Vardagen är inte så dum heller. Måndagspussar!!!!!
