Vi har varit på landet en vecka nu. Första dagarna var vi stressade. Funderade på när vi skulle åka hem. Funderade på vilka vi skulle bjuda över. Vem vi skulle hälsa på. Försökte planera dagen. Nu vet jag inte riktigt vad som har hänt med dagarna. Bobo hänger lite med farmor och farfar. Vi äter frukost. Kollar på nyheterna. Äter lite lunch. Ligger och rullar på studsmattan. Räddar en myra som förlorat ett ben. Äter jordgubbar med vispgrädde. Glömmer bort att det finns ett liv med stress, måsten och räkningar. Så ringer nån kompis och frågar om vi vill komma på middag och vi mumlar och skruvar på oss och säger att vi ska ringa tillbaka snart. Så gött att göra ingenting. Det är ju precis vad forskarna säger att vi ska lära våra barn. Låter bra tycker jag. Tror att vi är ängsliga idag. Om vi inte uträttar någonting så är vi inget värda. Men om vi bara vågade vara lite mindre prestationsinriktade tror jag att alla skulle må så mycket bättre. Just nu har vi fullt upp med hattprovning. Puss
