Känner mig som världens sämsta dotter!!! Pratade med pappa dagen innan så glömde jag hans födelsedag ändå!!! Kom på det kl halvtolv på kvällen och messade. Så trist. När vi pratade dagen efter så sa jag bara "Men varför ringde du inte bara och sa "jag fyller ju år idag". Min pappa brukar vara väldigt tydlig med att han vill ha paket och sånt annars ?. Men pappa sa att "så kan man väl inte göra". Men när jag påminde honom om att vi kan ju prata om allt annat och värre grejer har väl hänt höll han med. Är det något som jag ogillar skarpt så är det stolthet, skam och skuld. Herregud. När man är uppväxt i en halvdyssig familj så är man vad vid allt vad det betyder. Det är en osäker tillvaro. Antingen är allt jättehärligt eller så låtsas man som det jobbiga inte finns. Det är jäkligt jobbigt för ett barn att inte få den dåliga stämningen bekräftad. Fy fan alltså. Hur förvirrande är det inte att vara barn och man märker att det är nåt som inte stämmer, men alla bara tiger levde i en relation med barnens pappa där jag tull slut upprepade mitt eget barndomsmönster och spelade låtsaspelet. Jag och Sanna pratar om det i vår nya medberoeeendepodd, Djävulspodden, lyssna här! https://www.acast.com/djavulspodden/-3mojliggoraren-
