Häromveckan var jag och Lotta med kidsen på Peter Pan på Intiman. Jag har ju bestämt mig (som vanligt hehe) att det här året ska bli ett kulturår för mig, familjen och barna. Det är så sjukt kul att se hur stort och härligt och fanatasieggande det är för barn att gå på teater, musikal eller bio. Älskar sättet dom lever sig in i karaktärerna, i sångerna och handlingen. Och Peter Pan känns ju som en väldigt aktuell musikal just nu när all skit händer runt om i världen. Den handlar ju om Peter Pan som inte vill bli stor och drömmer om tryggheten i att ha en familj och en mamma. Trots att en hel del har hänt i världen sen pjäsen hade premiär i början av 1900-talet är ju barn fortfarande ”kristdemokrater” (snott av serietecknaren Liv Strömqvist) och vill ha en vanlig familj i ett vanligt hem med en vanlig hund och en vanlig semester. Tänkte recensera musikalen också. Frasse som är ett sitter i Intimans nedsläckta salong i nästan två timmar (korvpaus efter 50 minuter) och lyssnar på historien om familjen Darling i London. Wendy har ju en sista natt i barnkammaren innan hon måste bli vuxen. Men då kommer ju Peter Pan och tar henne och brorsorna till landet Ingenstans där det ständigt pågår ett krig mellan Peter Pan och alla borttappade och oönskade ungar. Jag har ju lite svårt för uppsättningar som är för gulliga, där man underskattar barnens förmåga att ta in gott och ont, att se det komplexa i olika situationer. Men det har dom inte varit rädda för i den här uppsättningen. Superduktiga skådisungar som är galet trovärdiga som hårdhudade minipirater. Fina och finurliga scenlösningar och bra sång och dans! Och det viktigast av allt: bra uppsättningar stimulerar fantasin! Bobo har snott flera lines ur musikalen. Dom drar han till med lite då och då. Som igår när vi var inne och promenerade i Visby och Boban ville att jag skulle bära honom. Det var ju svårt eftersom jag bar på Frallan. ”Men älskling. Jag kan inte bära dig nu. Jag har ju bara två armar. Du får gå med Tom Allan.” (Bryter ihop) ”Jag vill inte. Bär mig!” ”Men nu funkar inte det. Och du är stor kille nu och kan gå själv”. ”Men mamma. Jag är liten. Jag vill aldrig bli stor. Jag vill vara Peter Pan”. Skickat från min iPhone