Min man ska vara med på mässan med sina fina bokstavslampor. Den börjar på onsdag och innan dess ska det byggas och fiffas och ja allt möjligt. Detta faktum innebär att jag lever med en oåtkomlig filur som varken ser hör eller tycker nåt. "Mycket med det här", mumlar han framför datorn. Jag har sagt att jag ska vara den perfekta flickvännen och älska hans härjade ögon och vilda konstnärsskägg. Tills mässan är över. Då återgår vi till det jämlika förhållandet. Med barn, städning etc. Det funkar bra. Även om det känns som att Bobo och jag lever med en alien. Men igår rann bägaren över. Vi skulle till Hannah och Bankis och Ville. Ha med oss lunch, efterträtt ja en bebistreat. Vi kom iväg försent för Bobo sov (och M jobbade), affärerna var stängda, det började toksnöa och vi åkte fel! Till slit var jag så stressad att jag skrek att han, äsch det spelar ingen roll, sen kastade jag telefonen rätt fram, medvetet lite snett så att det mer blev en markering. Liv i luckan. Till slut kom vi fram till Hannah och Bankis typ en timme sent och alla var hungriga och lite sura. Jag är dålig på att vara en perfekt flickvän. Att träffa sina bästa vänner är bästa kuren mot surhet. Och när vi har ätit blåbärspajen var det bara kärlek och mys. Vi ser så fram emot när dom här sötnosarna börjar leka! Bobo är mycket förälskad i Ville och pussde honom ganska brutalt. Nu är Bobo inte längre minst. Det gör honom maktgalen.
