Många är skitskraja för att deras barn ska bli tonåringar, "Det kommer att bli en mardröm. Dom kommer inte prata med en och ljuga och testa massa farliga grejer , ha sex och aldrig komma hem". Ja. Så kanske det är. Några gånger. Det minns man ju själv. Det är därför man är så skraj. Man vet ju vad det handlar om. Vad dom går igenom. Inte fasen är det lätt. Vanligaste svaret är "chilla" och "ta det lugnt mamma. Jag chillar med några polare." Men jag har bestämt mig för att hålla en skön stämning här hemma. Inte straffa eller vara den som alltid ska bestämma och döma eller vara så skraj för nånting. Inte alltid lätt...Försöker köra Jesper Juul-spåret att behandla barnen med respekt. Försöka vara en sjyst förälder, uppskatta att dom försöker frigöra sig, komma ihåg hur jäkla stort det var att vara på väg mot vuxen (men ändå ha allt betalt och en öppen famn hehe). Jag har kämpat och kämpat för att min son ska känna att vårt hem är för alla om man beter sig sjyst och att jag finns där 24/7 men inte tar skit, lögner eller någon dissande stil. Ibland snokar jag, ibland är jag galen men vi har alltid en dialog. På mors dag stod det en rosenbukett och en parfym till "Mamma" på bordet. Han kramar mig, säger fan saker inför sina vänner och säger alltid du är världens bästa mamma och vackrare och jag älskar dig mest i världen. Även inför sina kompisar. Det här säger jag inte för att skryta. Vi har haft den sååå jobbigt under perioder och inte alls kommit överens. Men idag! Jag är så sjukt stolt över honom! Så lycklig över att han är världens bästa brorsa och son. Min Ossian. Vackraste unga mannen. Älskar honom till månen och tillbaka! ❤️❤️❤️❤️
