Tre dagar in i vardagspusslet och det är redan mini-kaos. Nytvättade kläder överallt, tavlor som ska sättas, upp, tandborstar för en hel smurfarmé, nya hästkläder i en låda, disk och leksaker överallt. M är på Formexmässan, Bobo ska skolas in, Bobo vill bara sitta och bada i handfatet och amma hela nätterna. Sov typ ingenting inatt, Bobo vaknade stup i kvarten. Dante låg i vår säng också. M hostade och snörvlade. Så går han upp, lite tidigare än oss andra och börjar ställa frågor om sina tröjor. Med en röst som skulle få Pavarotti att framstå som en nynnande myra. Han är en man som är stressad och då finns det heller inga sedlighetsregler man måste följa. En stressad man (förlåt generaliseringen) är en man är någon som är under mycket svårare press än övrig befolkning (läs kvinnor) och måste vända upp på himmel och jord. Tyvärr har jag redan haft min beskärda del av den typen av män och har nolltolerans. Trots det går jag upp och gormar "jag vet inte var din jävla tröja är". Lyfter på en annan tröja och där ligger den. Så klart. Det här fenomenet pratade jag och Anitha om i vår podd häromdagen. Grrrrr. Puss [caption width="640" align="alignnone"] bobo skolas in[/caption]
