Plötsligt händer det. Man har tröttnat att gå upp på morgonen och känna sig som Skalle-Per i Ronja Rövardotter. Fisandet kan vara svårt att komma ifrån, men att man vankar fram som en 70-åring med böjd rygg och värk i ryggen och under fötterna. Man vet ju att det har med träning att göra, att kroppen har legat i träda. Men först gick Bobo och jag till thaimassagen och blev knådade. Eller Bobo ville inte ha massage, men han låg bredvid och ammade och blev runtburen. Jag älskar massage! Vill ta massage varje dag. Är helt övertygad om att människor skulle sluta bråka, börja ha mer sex och ha mer tålamod med sina barn om det var lag på att ta en massage i veckan. Blir alltid väldigt kär och småtänd på M när jag har varit där. Sen gick vi till gymmet. Bobo gjorde sin debut på mini-sats. Han och hans nya komps Rut verkade ha riktigt roligt. Jag hann springa (lufsa, hasa, , pusta, lida) innan rösten i högtalaren mässade "Kan Bobos mamma komma till mini-sats". Fem kilometer hann jag med. Är stolt. Känner mig pepp. Trots att det kändes som att RoboCop var jag. Stel. Som en robot. Det ska bli ändring på det.
