Förutom det mirakel att Bobo fick sitt första skrattanfall på stranden igår (vi bråkar fortfarande om vem av mig och Mathias som fick honom att bejbifnissa) och att vi hade världens trevligaste middag igår (där vi planerade ett stort fett grekiskt bröllop nästa sommar) så är mitt tillstånd lite...gammaldags. Har känt att det är på gång o flera dagar men igår eftermiddag började mitt ansikte liksom bli mer åt hamsterhållet. Vänstra kinden liksom svullnade upp och det kändes som att tanden växte ut ur kinden. Efter en lång natt sitter jag nu hos den lokala tandläkaren i Villa Moura och väntar på min tur. Ibland kommer tandläkaren ut i väntrummet och går runt lite som en matador går för att reta upp tjuren. Känner mig som Lina i Emil i Lönneberga när hon får tandvärk ovh Alfred ska dra ut tanden med hjälp av ett snöre och en häst. Av alla vidrigheter tror jag käftvärk är det värsta. Det är så vidrigt konstant. Lämnar en helt utmattad. Och hungrig. Åt en halv fralla i morse. Det tog en halvtimme...hej hopp
