Man är i paradiset. Solen skiner. Alla är glada. Mannen är kärleksfull. Maten är god. Glassen och godiset har aldrig smakat bättre. Man tar ett glas vin och känner sig som frysenhet pågått halva natten. Mörka tankar dyker upp. Man börjar ifrågasätta sitt liv. Sina val. Sin kropp. Sina tapetval...det är depp på hög nivå och plötsligt vill man kasta en badanka på mannen. Önskar att ungen ska somna. Köpa en hattMan börjar längta efter sina vänner hemma. Vill att det ska vara höst. Melankolin blåser förbi. Lilla älskade mamma. Exet. Barnen. Drömmarna. Fan vad livet är skört. Jaja. Man klarar sig alltid hur det än skulle gå med kärlek och jobb...dagen efter. Man vaknar upp. Är som en 12-åring. Vill simma. Göra smoothies och planer. Hångla med den där underbare mannen som är så jävla snygg. Ungen har geggat ner hela köket men det är bara kul och gulligt. Hatet har blivit kärlek. Havet är så blått! Man går på toa, "Aha, mensen!" Tampong fram. Ordningen är återställd. Man vet att det är pms, man anar så klart att den är är på ingång, men ändå: alltid samma sak: menshatet!
