Asså Måns Z. Han påminner mig om min gamla kille, Perre. Han är så där snygg och likeble att ALLA avgudar honom. Då menar jag alla från gamla tanter till dagisbarn och hundar. Vissa har det där bara. En äkthet. En sorts norrländsk pålitlig sexappeal med busglimt i ögat. Det är lite som att vara en gammal människa med klokhet och insikt i en ung människas kropp. Asså Måns! Som en blandning av en medelålders byråkrat och en dansande deodorant. Det är inte lätt att vara sig själv, gå sin egen väg i en värld som tycker att ytan är så mycket och den inre skönheten en last, nästan. I fredags när jag och Sanna var med killarna på genrepet till Mello tittade vi på varandra och jag såg att hon tyckte samma sak. Jag kallar den "kvällen då jag och Sanna blev förälskade i Måns Zelmerlöw". Puss
