M och Boban har sovit i Bobans rum några nätter för att vi alla ska sova bättre. Det här är nåt vi har kommit fram till gemensamt. För att vi alla ska sova bättre och orka lite mer på dagen, bara det att jag saknar min blobb Bob (jag saknar alltid barnen mer än mannen). Har alltid sovit med mina barn i sängen. Gjorde det fram till jag träffade M då han inte tyckte att det var skitkul att ligga fem personer i en 1.40-säng...hehe. Har provat 5-minutersmetoden som jag tyckte var den värsta och sämsta idén ever. Låta en unge skrika sig till sömns känns ju lika naturligt som att äta mask till middag istället för spagetti. Fördelarna när man ligger själv är ju att man kan läsa, vara vaken lite längre, ha sex (om partnern ligger i rätt säng), att det inte blir så varmt och ja ni hajar. Bara det att det känns så tomt utan Boban. Hans små snarkningar, benen som slingras, en liten hand som klappar på en...Herre Frej snart är han 14 och har moppemushe. Jag vill ha han hos mig. Kidnappade honom igår. Vi testade sovmasken som jag fick av Mia P. Frasse sover på i vanlig ordning. Han snittar väl på 23 timmars sömn per dygn...HUR gör ni? Har ni kidsen mellan et??? Eller : Är det spiken i relationskistan att ha dom i sängen? Å andra sidan behöver man inte sätta in en spiral...Levande skydd. Puss
