Drygt två veckor av dubbelchock (tvåbarnschock och fembarnschock) har skenat förbi. Och så klart lyckochock över ännu en älskad unge. Några rekord är redan slagna. Bajsrekordet. Stökigthemmarekordet. Trotsrekordet (förlåt jag menar utvecklingsfasen). Gäster-rekordet. Trötthetsrekordet. Tvätthögsrekordet. Ställasammafrågarekordet, "Vad är det pappa/mamma?" Amningsrekord. Mitt i all världslighet känner vi oss så otroligt tacksamma och lyckliga. Så här sitter vi i soffan och ser ut som två zombies. Men jävligt glada zombies. Känns som att all stress och allt tjafs så pågick innan bebis kom, har försvunnit med all bröstmjölk som runnit ur mina meloner... Man får vara glad så länge sinnesfriden varar. Så länge bubblan får vara intakt. Har ingen längtan bort från småbarnsträsket just nu. Man behöver inte alltid blicka framåt. Allt är fint just nu och det räcker så! Puss på er! [caption width="3024" id="attachment_5525" align="alignnone"] Ligga i brorsans vagn.[/caption]
