Ni vet ju hur det är! Någon tankevurpa eller specifik händelse lägger sig lager på lager och sveps bort. Sen går det ett tag och den där känslan flyter plötsligt upp på stranden och ställer till besvär. Ungefär så, kanske låter kryptiskt men jag tror ni hajar. Så tar man sig med gemensamma årtag upp ur kärlekssvackan som kanske var djupare än bara ytan. Och det gör ont, men är nödvändigt för utvecklingen mot något annat. Så vänder det och fåglarna kvittrar och det svartvita blir mer sepiarosa och plötsligt är man så där löjlig, varm, generös och kärleksfull! Så även om den man älskar bara varit borta några timmar så bara måste man skicka bilder och små textisar och hålla på...Annars då? Jo jag har tränat med Lotta, barr? Balett?! Så otroligt kul! Sen gick jag på utbildning om att skapa trygga, lyckliga barn! Vilka behov har dom? Hur bemöter vi den nya världens utmaningar? Barn som är ensamflyktingar? Romska barn? Otroligt spännande och bra föreläsningar! Sen på kvällen kom Linda och kidsen hit. Vi julpysslade lite, åt middag och spelade pingis! Pratade om hur livet förändras när man vågar ta reda på sina begränsningar/behov. Hur var er dag???? God nattkram
