Jag går en promenad med bebisen. Ska träffa Jenny och äta brunch på Riche. Fly julhetsen. Vi äter ägg benedictine och dricker latte. Småpratar, byter små julklappar, pratar om kärlek och barn. Bobo glufsar på franskt kuvertbröd. Livet är fint. Anrika Östermalm är lagom skrytigt och jag känner mig lite posh i Åsas pälsväst (är fortfarande rädd för att bli stenad bär jag har den). Så bara så där så står han där bakom vagnen, med pilotbrillor i handen och julrufsigt hår. Jag går och byter blöja på Bobo och kommer tillbaka. Plötsligt sitter han 30 centimeter ifrån oss med sin polare. Chris the man. Maddes man. I het förvånande att han sitter här egentligen, han gillar ju Riche, men så här dan före doppardan. Kräver inte kungen närvaro på slottet då? Vill inte Madde ha ankelmassage? Istället år han brunch med Jenny, Bobo och mig. Eller typ. Men lite gullig var han. Och pratade finengelska. Det är sympatiskt på nåt sätt.
