Min första helg som fembarnsmamma. Trodde jag skulle ligga uträknad med saliv rinnande i ena mungipan. En seg råtta halvuppäten på golvet som enda accessoar. Istället ligger jag i sängen med två av mina killar och kollar på Billions. Saknar Bobo som är hos farmor och farfar och kommer idag, men annars är allt ganska harmoni. Frasse Fransosen ligger och tuggar på sin pappas armhåla, låter som en minigris! Jag och Dante ska gå och hämta smörgåstårtan på Ritorno och solkatter lyser in genom fönstret. Har precis läst ut Alex Schulmans bok "Glöm mig" och tänker på hur svårt det är att vara familj, att våga nämna saker vid sitt rätta namn, att kräva kärlek och repekt av dom man älskar. Hur man älskar dom man har, även om dom inte alltid har förtjänat det. Funderar ibland över uttrycket, "förtjäna kärlek". Hur gör man det på bästa sätt. Bästa hade ju varit om kärlek var lite som räkningar. Kärleken kom varje dag som ett brev på posten. Ibland lite mer och ibland lite mindre, men alltid ganska punktligt. Men så är det ju inte. Kärleken är ju oberäknelig. Stora hinder kommer i vägen utan att man förstår hur dom hamnade där. Sen har vi ju stoltheten. Fördomen. Familjehistorien. Livets oförutsägbara. Sjukdomar. Kriser. Ja ni hajar. Vet själv vad som hände när min mamma gick bort för 19 år sen. Vi som stått så enade föll isär som snöflingor i april. Att vara en familj är och var inte så självklart och enkelt som jag tog för givet när jag var liten. Saker kommer imellan. Men själva livselixiret, målet måste vara att försöka se allt med kärlek. Så mycket lättare när man har en nyfödd bredvid sig i sängen, men den här hösten ska bli min körlekshöst. Jag ska säga till alla jag älskar att dom är finast och bäst i världen. Överösa dom med ord och små paket. Finnas där. Livskarusellen snurrar så fort. Men man måste våga snurra lite saktare ibland. Happy sunday ❤️❤️❤️❤️❤️
