när man plötsligt får en lucka och kan stanna hemma med Bobsan. Älskar såna dagar. Man städar lite. Man sjunger lite. Man tar en spontanlunch med sin bästis. Man köper en tavla och tvättar några våningar på det lutande tornet i Pisa. Man hälsar på stolta storebrorsor på skolan och spelar dubbelbandy. Blir jäkligt provocerad av karriärgubbar, typ SAS-Janne som alltid är fria från pappaskuld eftersom "kvalitet är viktigare än kvalitet". Fick kvalitét. Det är som små ögonblicken som gör det, som skapar den där närheten och tilliten. Som när man låter Bobo gå i sin egen takt. Då upptäcker man världen på nytt. Ok. Det tar maratonlopp tid att gå hundra meter. Men man träffar småkryp, man går in till bagaren, hittar en pinne eller en hund på rymmen. Små stunder av lycka. Jag samlar på dom! [caption width="750" align="alignnone"] åt god lunch med Christina[/caption] [caption width="640" align="alignnone"] Dubbelbandy på skolgården.[/caption] [caption width="640" align="alignnone"] Du käre lille snickarbo[/caption]
