I samarbete med Hemfrid. Vi har precis kommit hem till civilisationen från landet, huset på öjn. Idén att åka med elva ungar till ett hus med tre sovrum och tre morsor såg ju bra ut på planeringsstadiet och klart att det var kul att se hur kidsen/teeniserna åt halloween-godis över hela golvet, åt mat och chips i sofforna och hade ut slajm på golven. Jättekul! En snabb matematisk uträkning visade att jag, Lotta och Anitha städade efter barnen fyra timmar per dag. Då har vi inte börjat prata om drivorna med amerikanska pannkakor och tunnorna med köttfärsås. Visst att lyckliga barn ger lyckliga föräldrar, men när ska föräldrarna få läsa tjocka romaner och titta på när BARNEN städar? Det kändes under dom här dygnen i storhushållet på Gotland. Det enda som hade gjort saken ännu mer utmataande hade varit om ett par grisar, en ko och några kaniner flyttat in i vardagsrummet. Jag spelar ju in ett program om kvinnans historia i Sverige med Christine Meltzer och Carina Berg just och desto mer jag läser, desto mer förstår jag hur mycket vi svenska kvinnor har dubbeljobbat. Huvudansvaret för hem och familj samtidigt som vi slitit oss hålögda på fabriksjobbet. Och inte har vi fått betalt heller. Klart vi inte ska känna minsta ångesten över att ta hjälp av några som både hinner och kan göra jobbet bättre. Efter en vecka som godisknaprande bonnmora åkte vi tillbaka till lägenheten i stan och jag började nästan gråta av tacksamhet när vi ramlade in över tröskeln. En liten lapp, som vanligt, från tjejerna på Hemfrid. Jag brukar ju alltid träffa dom på fredagsmorgnar vid halvniotiden, men nu var vi bortresta och vi sågs inte den veckan. På lappen brukar dom skriva en liten hälsning eller om det är något särskilt som behöver kommuniceras. ”Have a nice journey and a nice weekend. Agnes & Pianot”. Det är en detaljerna som jag uppskattar i samarbetet med Hemfrid. Den personliga tonen. Att det inte blir ett ”dom” och ”vi”. Vi vill inte ha någon osynlig hjälp med hemmet, utan både jag och Mathias tror på att ha ett samarbete där alla mår bra och känner sig trygga och uppskattade! Det är nog mitt bästa tips när du ska välja ett företag som hjälper dig med dina barn och ditt hem! Det är därför vi är så nöjda med Hemfrid! Tillbaka till barnen och den eviga frågan: När ska barnen börja hjälpa till och hur mycket ska dom hjälpa till hemma? Jag vill ju att dom ska växa upp och bli bra ansvarsfulla människor och just nu tycker jag att dom drar lite mer åt minigrisar-hållet. Killarna behöver bara gå genom ett rum så ser det ut som en container. Stök är deras bästa gren! Det värsta? Dom märker det inte ens. Det märker man ju på dom när man fått typ tre stöksammanbrott, ”Vaddå, det är ju jättefint här. Vi städade ju igår. Chilla mamma”. Eller ”Åhhh, måste jag?” eller ”Jag gör det efter matchen/filmen/kriget/hunden. Jag ni fattar ju själva! Jag behöver motivera den lilla städhjälpen å det grövsta. Hur kan jag få barnen att bli bättre på att hjälpa till hemma och städa innan det är för sent? Jag förstår varför dom ska det, ”Dom känner sig betydelsefulla och det är bra att lära barn nya saker”, HUR GÖR MAN? Enligt forskaren Martin Forster (som har ett barn och jag har fem!) säger att barn tröttnar och tappar motivation om dom inte har något att sträva efter”. Vaddå måste jag ge dom en glass eller pengar så fort dom ställer in ett glas i diskmaskinen? Kommer bli skitdyrt. Och apjobbigt. Nä jag får testa ett annat upplägg för att få dom att bli glatt visslande städ-nissar. Så får jag barnen att hjälpa till att fixa hemma: MUTOR: En kompis till mig körde ett klassiskt poängsystem. Dammsuga: 10 kronor, plocka av bordet 5 kronor, tvätta 50 kronor (kommer aldrig att hända), vattna en blomma 3 kronor, ta hand om lillebror 25 kronor (men helst gratis). SPEEDCLEANING: Funkar på treåringen när vi kör tävlingsmomentet, ”Nu ska vi se vem som vinner tävlingen ”plocka upp sina leksaker snabbast!” Funkar alltid. TYCKASYNDOM-KORTET: ”Mamma är så trött. Jag har aldrig varit så här trött. Det är kanske en dold sjukdom som gör att jag har så ont i ryggen”. Om ni inte hjälper mig kommer jag inte kunna skjutsa till fotbollen. NAKENSTÄDNING: Den här varianten funkar bäst på mindre barn tror jag. Och om man städar i badrummet. Så barnen/barnet kan bada samtidigt. STÄDLISTA/VECKOSCHEMA: Alla har en var sin uppgift. Varje dag eller på en bestämd dag. (Konstigt att alla barn i den här familjen vill ha som uppgift att handla inför fredagsmyset). TEKNISKA STÄDHJÄLPS-PRYLAR SOM ÄR SOM HUSDJUR: Vi har precis investerat i en liten robotdammsugare som vi har döpt till Damsy. Frasse tror att det är en hund. En hund som äter damm. Så gör som jag och se till att få lite lyx och tid över i vardagen. Det hjälper Hemfrid till med! Kram och en lånad kanin så att det blir extra stökigt...