För ett år sen var jag singel i stan. En lycklig singel i ny älskad lägenhet på Söders höjder där gamla och nya vänner, barn och en minihamster rumlade runt. Jobbet var skitkul, sommarplanerna skitkul och livet allmänt på topp. Så ringde Hasse Brontén och frågade om jag skulle vara med på "Humorgolfen" och spela in pengar till "Linas glädjefond". En fond där pengarna går till anhöriga och deras familjer under tiden ett av barnen drabbats av cancer. Så otroligt bra idé tycker jag!!!! I allt det jobbiga måste livet med syskon och familjeliv fortsätta, få finnas med glädje och hopp. Kommer ihåg morgonen så väl. Solen sken, jag hade väldigt kort, ogolfig känning och min bil vägrade att starta. Jag var sen. Hasse ringde och var otålig, "Söderlund, skynda dig!" Så kom jag fram till Täby golfbana och fick åka golfbil ut till min boll . Och där satt han, loj i en golfbil "har varit på svensexa och laserdome, du vet". Vi hade träffats förut när jag dansade i en rosa boa (kommer inte ihåg) och jag kan faktiskt inte förklara vad som hände men mitt golfspel var uselt men min tur i kärlek enorm. På kvällen var det bankett och jag vet inte vad som hände riktigt. Men allt som hände var fantastiskt! Dagen efter gick han ut genom dörren och jag ville genast att han skulle komma tillbaka. Nu är vi förlovade och har vår Bobo. Är så lycklig. Nyper mig armen. Kysser honom flera gånger varje dag! Grattis till oss älskling för världens bästa år! På ett år förändrades allt. (Och jag fick nya Acne-boots, tycker att han blev ännu gulligare nu faktiskt)...
