Att ha en mage i nio månader är härligt, att känna livet växa där inne. Att fantisera om vem det är som sparkar och gruffar och hickar där inne, vilken jävla ynnest! Man tänker att man är sig själv. Att mannen får ta del av det som händer, att sexlivet är helt okej att allt NÄSTAN är som vanligt. Och så kommer det där miraklet ut och några veckor går. Magen försvinner mer och mer. Du kan röra dig utan att behöva skrika "färja på ingång". Plötsligt: rullgardinen rullas upp och där står han: mannen. Ni är fortfarande tre i sängen, men han den där större är inte bara i vägen eller någon som hämtar Ben & Jerrys på order. Synd bara att det ligger blöjor överallt och ni har sängen i vardagsrummet som femton ungar tagit i besittning. Fortsättning följer. Ska bara göra podd med Kjell Eriksson. Puss!
