Nu har vi lämnat älskade Fårö efter två underbara veckor med MYCKET intensivt socialt liv. Känner mig så lyckligt lottad över fina vänner, bästa svärföräldrarna, ljuvliga barn, sweet baby och min älskade man. Man lever bara en gång vi måste njuta och inte bara låta livet pågå. Lätt för mig att säga, jag vet, priviligierad Sverigemorsa med ynka i-landsproblem. Men just nu tänker jag unna mig lycka och ljus även om världen gör sitt bästa för att pysa in med sina svarta hål. Man tänker mycket på existens och orättvisor när man får en gåva som ett nytt barn är. Denna rena ursprungskänsla som jag är övertygad om att nyblivna mammor får oavsett land och nationalitet. Att vi redan några minuter senare vet att våra utsatta barn har så olika chanser och förutsättningar i livet är så djupt orättvist och onödigt. Ligger vid poolen i Villa Mora i Portugal och fnissar åt Calles och Jennys son Nelson som tycker att vi ska köpa puffar "små simpuffar" åt hans leksksflygplan. "Annars kan dom inte bada". Och det är ju sant. I ett barns värld.
