Boban är på bättringsvägen, men nu är vi inne på åttonde dagen med sönderhackad sömn. Känner mig som en bakfull zombie. Har ont i hela kroppen. Ont i huvudet av all oro. Det började med att B fick feber förra söndag natt, sen blev det bättre. Ibland får ju barn små febertoppar och sen vips är det borta. Men det kom tillbaka och sen på juldagen kände vi bara att nu har han inte varit sig själv på flera dagar och åkte till akuten i Enköping. Underbara småstadspersonal! Sjuksköterskan var ensam med en doktor som fick nya patienter varje kvart. Ändå var dom så gulliga och hjälpsamma!! Älskar att betala skatt! Älskar svensk sjukvård! Det visade sig att B har dubbelsidig öroninflammation!!! Stackarn. Han tog sig inte på örat, vi fattade inte var det var. Mu tre dagar senare har han ätit varm mat för första gången på flera dar. En körv. Mest har han legat i sängen eller på soffan och sovit. Inte ens brorsorna har varit intressanta. Jag lider med alla föräldrar som har sjuka barn. Hjärtat går sönder när man ser deras orkeslösa ögon. Idag har det i alla fall vänt och jag ser ut som sju svåra år. Men Boban är glad. Vi har ätit ostar och tittat på Håkan Hellström på Ullevi. Magiskt!!!!! God natt!!! Mjuka tankar och hurra för snön! Säg hej till spöket!!!! [caption width="3000" align="alignnone"] Dag tre. Fortfarande spexig.[/caption] [caption width="2250" align="alignnone"] Dag sju. mwd dreadlocks.[/caption] [caption width="750" align="alignnone"] Dag fem . Började fantisera om pasta.[/caption] [caption width="1932" align="alignnone"] Dag 8. "Säg hej till spöket".[/caption]
