Tänkte på en grej idag när vi skulle packa bilen och M var lite frustrerad,"Har du köpt ännu fler lampor?" "Öhhh, ja, det är precis såna sänglampor som jag har letat efter till barnens rum och dom är mycket dyrare i Stockholm..." "Och växasängen passar perfekt i vårt sovrum och Kajsa Grytts son har sovit i den..."tänker lite på hur jag shoppar och när och inser att jag man (jag) kan använda shopping som #ångestdämpare #för att dölja ett risigt förhållande #som stressmindring #för att det ger inspiration #för att slippa ta tag i svårare saker #för att slippa ta tag i tråkigare uppgifter #som socialiserande Shopping är ju inte svaret på livets mening, men ibland är det bara ashärligt att köpa nåt onödigt snyggt. Det är lite som att ta en Quickfix bort från vardagen. Men det finns ett mönster ser jag nu. Som när barnen ska åka bort/hem från mig, tex när vi är på Gotland. När vi varit nära, länge och dom försvinner bort alla tre. Inget gör mig så otroligt värnlös och ledsen. Som i torsdags. Då står vi där på Visby flygplats och dom är så fina alla tre. Bobo och jag vinkar och dom försvinner bort, det vackrare jag har. Det gör såå ont. Direkt efteråt åker jag till Togas, som har massa roliga vintageprylar precis vid flygplatsen. Och jag känner hur jag är på jakt. Finns det en pall? En soffa i skinn? En lampa jag inte behöver. Tröst. Tillfällig tröst. Det använder jag som ångestdämpare för ett ledset inre. Kanske inte är hela världen, men efteråt blir man ju tom. Och inte alls mindre ledsen. Men tankarna skingras för en stund. Sen åkte jag och Bobo tillbaka till Fårö och åkte hem till Jenny och kärlek och mat och uppassning. Egentligen hatar jag avsked. Om jag fick välja skulle jag ha alla jag älskar omkring mig jämt. God natt alla fina [caption width="2250" align="alignnone"] industripall hos togas[/caption] [caption width="1932" align="alignnone"] Älskar Sudersand på fårö[/caption]
