Jag känner ju en del människor som har så galet lyckade skilsmässor. Som Sofia Wistam. Och Orup. Dom hänger på landet. När Sofia firar 50 är alla där. Barn, ex-män och vänner. Älskar när människor orkar vara storsinta och vuxna i en skilsmässa. Men det är fasen inte lätt!! Har själv misslyckats ordentligt några gånger! Så mycket känslor som står i vägen. Kanske en ny kärlek. Snart en annan familj. Pengar. Hus. Sommarställen. Stolthet. Otrohet. You name it. Har kompisar som pratar med sina ex via advokater. Har kompisar som använder barnen som slagträn. Har vänner som vägrar träffa den före detta. Så så sorgligt. Blä! Igår var faktiskt första gången som jag och mitt ex hade en skön känsla med våra barn och några gamla vänner, sen vi separerade för snart fyra år sen. Vi har försökt några gånger, men det har nara blivit ansträngt och men igår hade alla sänkt garden och fokuserade på att vår nyblivna 14-åring skulle ha en så fin kväll som möjligt. Min svägerska kom förbi med kusinerna, och Sanna och Ossis gudfar med familj. Vi åt god mat och bara softpratade. Kvällen var varm och jag kände mig plötsligt så tillitsfull. Det kändes nästan som förr, men på ett helt nytt sätt. Som att sorgeåren var över och nu kunde vi fokusera på nuet utan en massa svart i ögonvrån. Det var också mysigt att se mitt ex och kusinerna leka med Boban. Hade nån sagt det för två år sen hade jag skrattat ihjäl mig. Men tiden läker sår. Och vem orkar gå runt med svart hjärta för länge. Hu tänker ni: ska man hänga för barnens skull? Mår alla bättre av det? Det kan ju vara helt vidrigt med undertryckt ilska, sorg och annat äckligt! Vad kan man göra för att skapa bra stämning? Har varit på Norénska familjemiddagar där nya familjekonstellationer ska låtsas som allt är som Bullerbyn. Vill barnen ens se sina skilda päron ihop????? Finns det gyllene regler man kan följa? Vill ha tips!!!!Puss o godnatt?ta hand om er
