Igår firade vi min älskade pappa som fyllde 71. Syrran hade lagat mat för en hel tomtearmé och vi åt och åt och åt. Lagom till vill skulle gå sa syrran, "häng med på bicramyoga i morgon bitti". Mathias tittade med skräckblick (hans ex är yogalärare) och förklarade att jag kanske måste vara lite mer tränad innan jag börjar superyoga. Men så funkar ju inte jag. Tyckte det var en skitbra idé. Det kunde väl inte vara hela världen med lite yoga i ett varmt rum? Dessutom är det ju läge för mig att komma igång med den där jävla träningen!!! Gick upp, tog bilen och träffade syrran på Du Calme i Vasastan. Satte på mig mina små shorts och en träningstopp. Kände mig som Karlsson på taket. Har ni varit på bicramyoga? Fattar ni hur varmt det är???? Typ ökenvarmt. Fattar ni att man ska stå som en gummisnodd i 180 grader och upp och ner i en och en halv timme? Fattar ni hur jobbigt det var? Första halvtimmen var jag typ Malin Berghagen, sen hände nåt. Jag blev snurrig, illamående, som en pumpa utan luft. "Du behöver inte göra nåt, men var kvar i rummet" var syrrans råd. Men man kan ju inte bara sitta där och se dum ut så jag kämpade på med kisande hundar och ryggvolter. Efteråt var jag inte mer än en vår fläck, syrran fick mata mig med apelsiner. "Skjut mig var allt jag kunde få fram!" Idag känns det bättre och jag har fått många små peppisar, "Efter fyra gånger är du fast". Fyra gånger? Skjut mig! På en liten kärra. På söndag måste jag prova igen!
