Är på promenad med Nelson och Jenny. Har Bobo i bärsele. Mys. Vi går in på ett hotell för att amma. Fridens liljor. Så plötsligt genom ett trollslag: bejbi skrik. Inte sånt där gulligt mini-gnäll som jag är van vid utan nu pratar vi "uäuäuäuä" som att Bobo blivit stucken av en geting. Och jag hyschar och vaggar och blir allt mer desperat. Det är magen! Han har ju inte bajsat på flera dagar. Och alla brunbrända turister tittar med medlidsam blick och jag vill bara till lägenheten. Men det går sakta och Bobo små tårar rinner. Magen kniper så hårt. Jenny och Nelson hinner inte med så när jag kommer till poolen så inser jag att lägenheten är låst. Bebis gallskriker non stop utan minsta godissmak. Nu fäller jag också en tår. Jävla skitungar. Underbara unge! Tänkte att jag skulle vara härdad. Fyrabarnsmamma och allt. Men plötsligt händer det och man är INTE beredd. Jenny kommer. Försöker trösta i kallt rum. Masserar magen. Gumpar upp och ner. Inget blur bättre. Till slut somnar Bobo av någon sorts magontsutmattning och Mathias och Calle kommer hem från shopping med bebegel. Nu har Bobo fått Bebegel i lilla rumpan och bajset kom som ett brev på posten. Och här ligger vi på soffan och ammar, hur nöjda som helst. Älskar Bebegel. Bebis glad. Mamma glad. strong>
