Läs Özz Nûjens http://www.expressen.se/kultur/darfor-ska-vi-skratta-terrorismen-i-/ om hur vi inte får sluta skämta om terror, religion, rasism och idiotiska ideologier! Så jäkla sant och bra skrivet! Heja Özz och alla andra som tar ställning! Kan inte sluta tänka på tecknaren som försov sig. 42-årige Renald Luzier som jobbade på Charlie Hebdo och kom till redaktionsmötet lagom till massakern var slut. En halvtimmes slöhet och en hårsmån från döden. Ödet? Tur? Eller 15-åriga Dawood från Pakistan som också kom sent skolan och undslapp skolmassakern. Familjen som skulle åkt med det kraschade planet, men fick boka av pågrund av sjukdom. Så nära, så nära. Tur? Ödet? Kom ni ihåg den där filmen med Gwyneth Palthrow, "Sliding doors". Filmen visar två möjliga händelseförlopp. Ett där Gwyneth missar ett tåg och ett där hon hinner med tåget. Ödets nyck. Intressant hur saker och ting bestämmer över ödet. Som den där dagen då bilen inte startade när jag skulle till Humorgolfen. Hur Mathias hamnade i min "boll". Hur jag bestämde mig för att gå på vår första date i sista sekund. Hur M var nära att inte komma till Gotland när jag och Sanna var där. Hur Fridas och Urbana bröllop slutade med fylleligg och bebis. Tänk om inte fanns. Hur hade mitt liv sett ut? Kul att fundera över. Ödet gör som det vill.
