Så åker han då iväg med tåget. Ska på skateläger i Jönköping, Junkyard. Med noggrant packade grejer. Nya skateklöder. Samlad. Första långa tågresan själv. Och plötsligt får jag en klump i halsen. Ser honom som energisk ettåring runt runt på sin röda Bobbycar. Han vill inte ha frukost. "Jag köper på tåget". Vi kramas hejdå. Han går på tåget. Det känns som han ska vara borta i månader, men det är bara fem dagar. Jag går mer för trapporna och handlar en smoothie. Blir hönsmammig springer upp på perrongen och in på tåget, "jag köpte en smoothie". Han tittar upp, "men mamma jag gillar inte ingefära". "Gå av nu! Tåget går". Och jag tittar i smyg och tänker att han är det finaste jag sett. Tackar en Gud jag inte tror på för att han är min. Det är fasen inte lätt att vara tweeniemamma. Ibland fattar jag ingenting. Försöker tyda hieroglyfer. Men kärleken. Kärleken.
