Det är knappt jag vågar skriva det här. Världen brinner! Ytligheten tar över innerligheten! Så säg inte att jag inte ha varnat er innan ni börjar läsa...För fem år sedan tipsade min älskade vän Katrin mig om ett hus i Martebo, på morra Gotland! "Det är en kompis till mig som äger det. Du kommer älska det!" Jag hade ju på ett maniskt sätt letat efter ett hus sen Hannah Widell fick mig att bli förälskad i ön sommaren då Dante var nyfödd (-06). Vi åkte dit, det är en gammal missionskyrka och jag blev kär vid första ögonkastet. Åtta meter högt i tak. Massa villa villerkulla-våningar, en ängel som flög i taket. Jag var bara tvungen att ha det huset!!! Man könet direkt om kärleken är besvarad ju och så blev det också. Här är "min" kyrka där jag haft några av dom bästa stunderna i livet med vänner och med kidsen! Kyrkan i Martebo. När jag och mitt ex separerade lyckades vi inte komma överens och vi sålde huset. Tog båten till öjn en tidig morgon, jag hade precis träffat Mathias som låg kvar i sängen när jag åkte. Kände mig stark. Åkte till vackra Leva Kungslador och åt en underbar lunch med Susanne. Kände mig starkare. Men på vägen ut till huset kom sorgen över mig. Den fullkomligt drog igenom min kropp som en vulkan. Jag grät och grät och grät. Det kändes som art en kär gammal vän hade dött. När jag kom in i huset ville jag bara slänga mig på golvet och ligga kvar. Som tur var Katrins man två hus bort och kom och hjälpte till och packa. Jag sålde det mesta till nya ägarna. Förutom den gröna sammetssoffan som jag har i killarnas rum. Trodde aldrig att jag skulle hitta ett nytt paradis men ibland bara sker det!!!!
